Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv.
Tomas Tranströmer
Jag har fått föreläsa om hållbart konstnärligt entreprenörskap och guida studenter på väg mot examen. Jag har fått möta människor i samtal på scener och i poddar. Jag har svurit över laggande uppkopplingar i stora och små digitala möten. Skrivit texter till nyhetsbrev och inventerat utskickslistor. Jag har också – ärligt talat – fått allt svårare att förstå det moderna kommunikationslandskapet, där kvantitet och ytlighet blir allt viktigare. Likaså har jag svårt att förstå hur vi kan prata så mycket om hållbarhet, men hela tiden tvingas konstatera att de dåliga kurvorna pekar stadigt uppåt. Det verkar som att vi – generellt – fortsätter att säga en sak om omställning, men sedan fortsätta ungefär som vanligt. Det där fungerar inte längre. Inte för mig, och heller inte för våra gemensamma förutsättningar att få fortsätta leva goda liv.
Men, framför allt har jag även under året som gått haft förmånen att få möta kloka, kunniga och hårt arbetande människor i den korsning mellan affärsnytta och samhällsnytta där jag trivs allra bäst.
Mina studier kräver mer nu, och jag kommer inte vara tillgänglig på samma sätt som tidigare de närmaste åren. Andra möten och samtal väntar. Kanske också helt andra platser. Under tiden är jag tacksam för uppdragen, uppgifterna och människor jag fått kalla mina.
God Jul och tack.
När vi möts, som Tranströmers två sanningar, då kanske det kan uppstå ett mellanrum där vi upptäcker något helt nytt. Som oss själva.