Vi har avslutat det första fredagssamtalet. Sju personer delade en måltid hos oss idag och möttes i ett fint samtal. Just idag handlade det samtalet om just det…. att samtala. Det var länge sedan två timmar gick så fort. Samtalet blev öppet och förtroendefullt. Människor som i sina liv är vana att möta människor på i yrke och som sig själva delade ord och lyssning med varandra.
Känslan av att vara med i ett riktigt samtal var skön. Det är inte så svårt ändå. När vi är närvarande, lyssna och är intresserade flyter samtalet på. Vi människor som lever i ett högt tempo, statusuppdateringar och snabba dialoger med många olika människor i skärmen hela tiden…. vi behöver en motkraft. Någon slags riktning och kurs där vi påminner oss själva om (och hjälper andra att förstå) att mötas och faktiskt samtala.
Allt god utveckling börjar i samtalet. Så det kändes skönt att få insikt i att det finns skolor där samtal och teknik för samtal faktiskt ligger i profilen. Och att vi är ganska bra på det när vi faktiskt vill.
Två tydliga saker tog vi med oss idag. Vi vill bryta igenom ytan och få till riktiga samtal genom att gå förbi kallpratet och våga ställa riktiga frågor. Och vi vill också göra motstånd mot dåliga samtal, där intresset inte är ömsesidigt. Men framför allt, vi vill mötas i fler samtal. Så vi fortsätter med fredagssamtalen. Nästa gång pratar vi om döden. Det känns fint det också.