Sitter i ett mötesrum på Creative House i Örebro. Det pågår ett intensivt sorl utanför dörren. Vi har precis avslutat Creative Dragons – ett event där 6 olika idéer pitchats inför en jury av investerare och företagsprofffs. Högt tempo, hög kvalitet ovh framför allt en generös och varm stämning i rummet.
Det händer bra saker när människor möts. Det tål att upprepas. Jag är helt säker på att vi kommer att få höra talas om de här entreprenörerna och idéerna i framtiden. Jag är lika övertygad om att vi som varit med ett tag berördes och blev inspirerade ikväll.
Att jag får vara med och underlätta sådana möten och samtal. Det är något av det bästa jag vet. Så tack för att jag fick chansen.
En av kvällens frågor formulerade jag till samtliga entreprenörer som pitchade. Den handlade om den större samhälllsnyttan med deras idéer. Alla hade tankar och kloka svar på det. Oerhört glädjande och viktigt.
När vi utvecklar nya idéer har vi historiskt inte alltid förstått hur viktigt det är att värdera flera olika nyttor med dessa idéer. Det har tagit oss till ett nödläge där människan och människans ekonomi har vuxit ur planeten vi lever på. Därför krävs det att vi tänker klokare i utvecklingen av nya idéer. De idéer som ska lösa problemen de gamla idéerna skapat.
Hur blev det så? Jo, ensidig nytta har ofta negativa konsekvenser för andra. Eller planeten vi lever på.
Vi utbildar studenter och entreprenörer. Använder olika affärsmodelleringsverktyg och processer. Gör vad vi kan för att inspirera människor att utveckla idéer, men också sätta nya ramar runt de olika modellerna som används för idéutvecklingen.. Ramar som vidgar tanken på affärsnytta både inåt och utåt. Inåt eftersom människan bakom idén måste känna mening, glädje och lust i processen för att utveckla den. Utåt eftersom idén måste skapa nytta för det omgivande samhället och själva planeten. Om vi inte skapar denna utvidgade nytta är risken överhängande att det istället uppstår negativa effekter – eller skador – på individ, i samhälle eller på planeten.
Ungefär så här kan det beskrivas i en modell.
Idén måste skapa fyra olika nyttor:
Personlig nytta (för människan bakom idén) En människa som gör något hen älskar tillsammans med människor hen vill väl (och som vill hen väl) kommer att känna mening. När människan i sina olika relationer får återkoppling som gör människan klokare och får människan att känna sig behövd/bekräftad kommer en större mening och nytta att uppstå. Ur den meningen kommer det att skapas nya idéer och utveckling.
Samhällsnytta (för de andra människorna) När den här idén möter verklig efterfrågan – alltså tillfredsställer ett verkligt behov hos andra – kommer idén att skapa samhällsnytta. Utgångspunkten är de grundläggande verkliga mänskliga behoven av rent vatten, näring, sömn, närhet/tillsammansskap, trygghet, frihet från förtryck och diskriminering, utveckling och relationer samt en känsla av att livet är meningsfullt. Kort sagt ett gott liv.
Affärsnytta (för idén som företag) Ett företag som skapats utifrån den här idén och är samhällsnyttigt kommer att skapa affärsnytta (om det sköts hållbart) och ha goda förutsättningar att vara framgångsrikt såväl ekonomiskt som socialt. Det ger företaget näring och kapital att fortsätta existera och utvecklas, samt vara en bidragande del i det samhälle företaget finns i. Företaget kommer att vara attraktivt för olika människor – som kunskapsbärare, arbetsgivare, leverantör, opinionsbildare och i andra aspekter.
Planetnytta (för ekosystem, levande arter, miljö och klimat) En idé som skapar personlig nytta, samhällsnytta och affärsnytta måste rymmas inom de naturliga ramar som sätts på en planet med bevisat ändliga resurser. Jorden är en sådan planet. Det innebär att idén behöver leda till att det tillförs ekologiska värden som för tillbaka näring i naturliga processer. Det handlar inte längre om att minimera skadliga effekter av våra idéer, det handlar nu om att skapa positiva effekter. Våra utsläpp måste inte bara minska, det måste bort. Men det räcker inte. Vi måste skapa idéer som hjälper naturen att ta hand om de utsläpp vi redan gjort.
All förskjutning får negativa effekter Varje idé behöver vara tryggt grundad i mitten av modellen. Om den förskjuts längs någon av axlarna (eller fastnar i en enskild ruta) så kommer det uppstå skador och negativa effekter. Traditionellt har vi främjat affärsnytta. Det har lett till klimatkris, artutrotning, sociala och ekonomiska klyftor mellan människor. Allt detta har konsekvenser som svält, krig, flykt, massutrotning av arter och global uppvärmning (med ödesdigra konsekvenser för allt liv på jorden).
Det ömsesidiga nyttoperspektivet ska vara med från början Det här är i grunden en ganska enkel modell. Vi kan kalla den det ömsesidiga nyttoperspektivet. Om vi tar med det i idéutveckling och innovationsprocesser. Om vi tar in det när vi affärsutvecklar och affärsmodellerar. Då tar vi ett viktigt steg i en riktning där de nya idéerna tillför verkliga värden för den tid vi lever i. En tid som präglats av framgångstanken och lett till den stora acceleration som sedan industrialiseringen började förändrat världen. En tid när vi måste ställa om människans levnadssätt om vi ska överleva som art.
Vi har fått ut mycket gott av industrialiseringen. Men vi betalar ett ganska högt pris också. Kommande generationer kommer att betala ett ännu högre pris. För att inte tala om vad alla andra levande arter på planeten råkar ut för när vi människor förvandlat naturen och livet till produkter som vi exploaterar och skördar.
Den största skadan har vi tillfört under bara en generation. Sedan andra världskriget och framåt. Alltså talar historien för att vi på lika kort tid kan:
1. Sluta använda idéer som skadar oss själva, andra arter och planeten vi lever på. 2. Skapar idéer som har verklig nytta och skapar nya värden
Nya idéer måste tillföra värden till människorna som utvecklar dem, till samhället de är en del av, till företaget/organisationen som förvaltar idén och till planeten som ger den näring. Då kan de bidra till gott liv för allt levande på jorden, idag och imorgon.
Det behöver inte vara svårare än så. Att vi (från den stund när idén föds) stannar upp och ställer oss frågan – på vilket sätt är den här idén nyttig?
I Huddinge finns ett spännande forum som heter Arena Huddinge. Där möts kommun, samhällsbyggare och lokala företagare/entreprenörer för att driva gemensamma utvecklingsfrågor. Varje år har Arena Huddinge en medlemskonferens och i år hjälpte vi till med planering och genomförande av konferensen.
Fredrik Bronner modererade mötet som hölls i nya lokaler. Forskningshuset NEO i Flemingsberg har ett antal väldigt moderna mötesrum och vi fick ta plats i Erna Möller-salen. Ett sjuttiotal personer samlades och lyssnade på huvudtalare som Troed Troedsson, Stig-Arne Bäckman och Philippe Castaing. Dessutom kloka inspel från bland andra kommundirektör Camilla Broo, Huges vd Karin Strömberg Ekström, kommunalråden Malin Danielsson (L) och Sara Heelge Vikmång (S). Entreprenörer som Eva Swede och Christer Holger bidrog med viktiga perspektiv på kompetens och värdeskapande lärande och i en avslutande panelsession sammanfattade Therese Friedman (Fabege), Pia Forsberg (Huddinge kommun) och Edward Howard (Arena Huddinge) diskussionerna tillsammans med Christer Holger (Skapaskolan). Diskussioner som handlat om framtiden, hur vi ser på kompetens och människor, samt inspirerande samtal om de där bortglömda platserna som kan bli något helt annat.
Några saker som sammanfattar dagen: Vi lär inte möta framtiden bäst med dagens strukturer. Talanger och blivande entreprenörer finns runtomkring oss hela tiden och om vi slutar vara fast i våra fördomar kan vi hitta enormt många nya idéer som hjälper oss att möta den där framtiden på klokare sätt. Och så har vi platser som vi kan använda under tiden vi ställer om en plats. Lucktomter, fastigheter och byggnader som mycket väl kan användas för startups och idéer som inte kan betala kommersiell hyra i början. Framtidens Reffen, Pop Brixton eller Mauerpark kan mycket väl finnas där vi är. Som i Flemingsberg. Det är inte något som hindrar oss, mer än våra egna tankar.
Framtiden finns i mellanrummen. Mellan människor, mellan hus, mellan platser och mellan tankar och idéer som kan ta plats. Där kommer platsens erbjudande till omvärlden att utvecklas och summan av människorna som redan befolkar platsen är redan väldigt stor.
Och det var intressant att notera hur många frågor som kom in till Troed Troedsson om miljö och hållbarhet. Hans svar var också intressanta och gav mersmak till en djupare diskussion med framtidsanalytikerna. Men den får vi återkomma till.
Vi tycker det är fint att få arbeta med Arena Huddinge. Det händer bra saker när människor möts och lyssnar på varandra. Och i Huddinge händer det enormt mycket just nu.
Sara Bronner berättar om planetära gränser på Örebro läns idrottsförbund 4 november 2019.
Idag fick vi samtala med anställda på Örebro läns idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna. Vi berättade om klimatförändringarna och vilka konsekvenser de får. Vi diskuterade människor, vår konsumtion och de utsläpp de genererar. Och vilka konsekvenser de får. Vi gick igenom aktuell fakta om klimatförändringar, massutrotning, regnskogsförstöring, jordförstöring och vattenbrist. Det blev frågor och svar om plast i haven och matbrist och kommande flyktingströmmar. Vi presenterade de globala målen för hållbar utveckling. Och ja, vi visade filmen med de fallande valrossarna. Eftersom människans påverkan på planeten sällan blir tydligare än så.
Idrottsrörelsen är en av de folkrörelser som formade det Sverige vi lever idag. Som folkrörelsen har idrotten gjort stor skillnad. Men även idrotten har drabbats av utvecklingsknas och har en alldeles för stor negativ påverkan på naturen, ekosystemen och klimatet. Oräkneliga transporter, överkonsumtion och brist på cirkulärt tänkande gör att idrotten också bidrar till de konsekvenser som mänskligheten skapar för sig själv, men också för allt annat som lever på planeten vi vuxit ur.
Vi tror att idrottsrörelsen kan vara en av de samlade rörelser som går först och visar vägen mot ett samhälle där vi klarar av att hålla oss inom de givna ramar som planeten sätter. Idrotten har gjort det tidigare. Idag fick vi lyssna på kloka problemformuleringar men också kreativa lösningsförslag.
Kunskap gör skillnad. Den som förstått att vi måste agera i det nödläge mänskligheten satt sig i kommer att börja agera. Eftersom nästan varannan svensk är medlem i en idrottsförening så kan den här rörelsen göra viktiga saker.
Så vi tycker väldigt mycket om att arbeta med idrottsrörelsen.
Redan i inledningen ställer de viktiga frågor som vi borde ställa oss just nu. Som jag ställer mig ofta. Vem bestämmer om hur vi pratar om framtiden? Hur kommer vi tillsammans fram till vad som är bra/dåligt för oss i vårt sätt att utveckla ett samhälle som fungerar även i en annorlunda framtid? Hur kan vi förbereda oss för något som inte har hänt än? De konstaterar också att det är viktigt att förstå att alla dessa frågeställningar kommer att färgas av nuet. Av de förhärskande idéerna, tankarna och sätten att leva.
”Det har ofta bekymrat oss att den kunskapsutveckling som ska hjälpa oss att förstå framtiden själv verkar indragen i processer som handlar om normalisering, om att stabilisera nuets tendenser, att bevara strukturer, normer och maktrelationer. Framtidsstudierna själva har ofta hamnat nära ett management-tänk eller strategisk reflektion, där framtiden egentligen inte är särskilt närvarande.”
Jenny Andersson och Erik Westholm ur ”Slaget om framtiden”.
Jag kommer från humanioran. Som kulturvetare känner jag att det äntligen kommer ett perspektiv på klimatkrisen och ohållbarhetsfrågorna som jag har lättare att förstå än de naturvetenskapliga och ekonomiska perspektiven. För mig är det här grundläggande viktigt. Att vi diskuterar och ifrågasätter våra egna förhållningssätt. Det är inte någon naturlag att vi ska fortsätta att naivt tro på obegränsad tillväxt på en begränsad planet. Det är inte heller något universell lagbundenhet som gör att vi låter totalitära krafter ta allt mer makt över det vi kallar demokratin. Det är saker som händer vi att väljer att låta dem hända.
Vi människor har enorm kraft när vi agerar medvetet. När vi relaterar och skapar sammanhang där vår samlade kunskap och erfarenhet möts för att skapa nya saker eller möta svåra utmaningar. Kanske är det just detta som varit vår viktigaste faktor genom evolutionen. Men, vi lever i en tid där vi lockats att tro att det är kapitalismens möjligheter att skapa ekonomiskt välstånd som är svaret på det mesta. Vi filtrerar hela vår existens genom framsteg. Att allt måste bli större, bättre, snabbare, längre eller på något annat sätt mätbart växande.
Det här är något vi skapat. Eller åtminstone något som människor med makt och inflytande har skapat. Alltså kan vi skapa något annat. Om det krävs för att vi ska överleva och fortsätta kunna leva goda liv utan att begränsa andra människor och varelsers rätt till samma sak.
”Vi är alla delaktiga i det som skett, det som nu sker och för hur framtiden kommer att bli. Det är både ett gemensamt och individuellt ansvar. Som enskilda har vi ibland svårt att se vad vi kan råda över och vad som ligger bortom vår påverkan. […] Den som vill göra rätt måste först identifiera vad som är fel. Destruktiva beteenden och strukturer behöver synliggöras för att kunna förändras.”
Det är nog så att vi måste förstå vår egen tid och vilka konsekvenser det vi gör nu kommer att ha för de människor som ska leva i framtiden. Sen måste vi känna att det är meningsfullt att ha en idé eller en plan för att skapa värde för oss själva och andra, utan att begränsa andra människors möjligheter att skapa sitt värde. Idag och imorgon. Då blir det grundläggande att förstå att vi inte kan använda de idéer och verktyg som skapat problemen för att lösa dem. Och ännu mer grundläggande blir det att vi förstår och accepterar att våra idéer i många fall skapar just problem.
Jag accepterar det. Och försöker hitta andra idéer. Det driver mig när jag talar om utvecklingsfrågor. När jag är rådgivare eller mentor. I utbildningssituationer med unga människor. Jag har alltid varit lite orolig för gränsdragningen i detta. Skolad i en tid där Karl Popper och objektiviteten liksom lagt en våt tung filt av absurd mätbarhet, evidens och empiri. Född och uppväxt i världens mest sekulariserade land har jag haft svårt att förstå att det är själva tron på ett växande mätbart inget som är målet. Att normativt tänkande är farligt. Samtidigt som det nu är klarare än någonsin att människan genom teknikutveckling och framsteg vuxit ur planeten. Att vi inte längre bara har förutsättningar att förstöra vår egen värld och civilisation, utan att vi faktiskt redan gör det. Även om vi har svårt att förstå det eftersom konsekvenserna av det vi gör nu kommer att märkas i framtiden.
Det här är ett samtal jag vill föra ofta, med många. Eftersom jag tror att det kommer att skapa inspiration och helt nya idéer. Och det behöver vi. Framtiden kommer att se helt annorlunda ut. I en värld där haven stiger, matjorden och dricksvattnet inte räcker till och hundratals miljoner människor måste fly är det naivt att tro att vi bara kan fortsätta att förlänga nuet. Den här framtiden kommer troligen snabbare än vi lockas att tro. Allt fler naturvetenskapliga forskare larmar om att permafrosten börjat tina i en allt snabbare takt. 70 år tidigare än vi tänkt. Att arterna dör ut i massor. Att koncentrationen av kol i atmosfären fortsätter att öka i takt med att utsläppen inte minskar.
Vi kan inte vänta längre. Nuet har vuxit ur planeten. För mig innebär det några konkreta saker:
Jag vill få in livet mellan husen – de kulturer och sammanhang människor skapar – i alla samtal om samhälls- och stadsbyggnad jag leder eller är med i. Eller i alla rapporter och utredningar och strategier jag hjälper företag och organisationer att ta fram.
Jag kan bara ge entreprenörer, innovatörer och startups råd som handlar om cirkulära affärsmodeller. Det handlar inte längre om att minimera skadliga effekter av affärsidéer, det handlar om att tillföra värden.
Jag måste få vara klar och tydlig med det klimatnödläge våra nuvarande idéer har försatt oss i. Att människan och vår ekonomi vuxit ur den enda planet vi kan leva på.
Jag måste bidra till fler samtal och möten där människor med olika perspektiv och bakgrunder möts och diskuterar framtiden.
Där finns mitt entreprenörskap. Jag behöver känna att jag skapar det där värdet mellan egennytta, affärsnytta och samhällsnytta. Inte bara här och nu, utan även för en framtid som jag vet ganska lite om, men förstår att jag och min generation har en stor påverkan på.
Utställningen är framtagen med hjälp av forskare och finansiering från Formas och vi har fått vara med i delar av processen för att hjälpa till att utveckla dialog med elever. Idag har vi dokumenterat och filmat klasser på en skola i Örebro under en testomgång av spelet. Det är spännande att se och höra hur eleverna tar sig an uppgiften och den kunskap som finns i berättelsen som utvecklar sig under spelets gång.
Genom en berättelse om framtidens folk, Lives, porträtteras vår samtid – plaståldern. Denna skruvade och humoristiska spegling av vårt samhälle väcker tankar kring västvärldens moderna sätt att leva och konsumera. Med avstamp i den senaste forskningen kretsar frågorna i utställningen kring konsumtion och livsstil, material och produktion, inflytande och jämställdhet, klimat, miljö och resiliens.
I samarbete med filmaren Hanna Welander tar vi fram material som ska göra det lättare för skolor och lärare att förstå hur de kan använda sig av det här spelet i sina lärprocesser. För oss är det här spelet ett fint exempel på värdeskapande lärande och vi hoppas att många skolor tar in det.
Själva hoppas vi få bjuda in andra företagare, entreprenörer och beslutsfattare att spela någon gång. Det här spelet kan nämligen göra allas förståelse för vår tids utmaningar när det gäller ohållbarheten väldigt tydlig.
Örebro Läns Museum bidrar mycket i utvecklandet av mjuk upplysning och kulturell hållbarhet. Det är inspirerande att följa det arbetet.
Läser igenom Svenskarna och internet 2019. Det enda som intresserad mig direkt är att de frågat om meningsfullhet. Och att så få tycker att det där med sociala medier faktiskt känns meningsfullt.
Mening. Jo, vi borde nog prata mer om mening i flera sammanhang. När jag läser den här undersökningen så hittar jag nämligen flera indikatorer på att just meningslösheten i sig kanske skapar mening. Om det får jag nog återkomma till, när jag har mer tid att läsa.
Sara & Fredrik Bronner leder samtal på konferens om kompetensförsörjning i Trelleborg. I panelen Tove Möller Andersson, näringslivs- och turismchef Lunds kommun, Zara Göransson Tosic, chef för Arbetsmarknadsförvaltningen i Trelleborgs kommun samt Erik Lindell, näringslivsutvecklare Region Skåne. Fotograf: Fanny Nyberg.
Vi var närmare hundra personer som samlades i den gamla Ångkvarnen i Trelleborgs hamn den här regniga och blåsiga fredagen. På agendan stod samtal om Trelleborgs och regionens kompetensförsörjning i allmänhet, men Trelleborgs planerade utveckling i synnerhet. Den stora hamnen i Trelleborg ska flyttas och helt ny infrastruktur och helt nya områden för företagande, boende och stadsliv skapas. En fin aspekt är att människorna liksom får tillbaka närheten till havet. Eller kanske får en närhet de aldrig haft i de centrala delarna av Trelleborg, där flerfilig väg, järnvägsspår och hamn skiljer människorna effektivt från havet.
Det var fint att få leda de här samtalen. Goda talare som Fredrik Torberger (Kairos Future) och Lovisa Sterner (Grasp Insight) gjorde inspirerande föredragningar. Kunniga Charlotte Lindström (Kuststad 2025) och Isaac Karlsson (Tillväxtverket) gav oss bra kunskap och i panelerna med företagare och tjänstemän från olika kommuner och regionen så fick vi ta del av många erfarenheter.
Vi tycker om att få leda sådana här samtal. Extra kul att få göra det i Skåne, där det händer så många spännande saker. Öresundsregionen skapar en dynamik vi inte ser någon annanstans i Sverige, och det lockar oss söderut.
Men framförallt lockas vi av samtal där olika perspektiv på samhällsutvecklingen möts. Där vi kan diskutera och kanske lära oss något som vi tar med oss i vårt fortsatta arbete. Idag gjorde vi det. Och säkert de allra flesta som lyssnade på samtalen.
Jag sitter på ett tåg som rusar genom Sörmland. På väg tillbaka till Örebro efter ett frukostmöte på Skapaskolan i Huddinge. Just de här samtalen som vi kallar God Morgon Huddinge har jag fått jobba med några år nu och jag har alltid en varm känsla i magen när de är genomförda. Att få leda såna här samtal inför publik är fint. Jag märker att vi alla liksom växer och lär oss nya saker i varenda litet samtal i den här morgonsoffan som Arena Huddinge och Huddinge kommun ställer upp på olika platser i Huddinge.
Den här morgonen fick vi bland andra lyssna på Christer Holger och Maria Wiman som berättade om värdeskapande lärare och hur det går att tänka innovativt samtidigt som en använder tidlösa tankar och idéer. Det samtalet var ett av de mer intressanta jag varit med i på länge. Så jag rekommenderar de första 25 minuterna av detta klipp varmt. Värdeskapande lärande borde vi alla praktisera. Hela tiden. De övriga samtalen i det här klippet är också värda att lyssna på, men kanske har en mer lokalt präglad horistont för oss som arbetar i Huddinge och Stockholm.
Jag blir allt mer övertygad om att varje samtal faktiskt förändrar världen. Så jag fortsätter nog att försöka föra samman människor som behöver lyssna på varandra.
Vi stänger inte när vi klimatstrejkar. Nej, vi öppnar på en annan plats. Därför möter ni oss under hösten på fredageftermiddagar utanför Rådhuset på Stortorget i Örebro. Där tar vi plats tillsammans med andra människor som vill vara med och ta Örebro till en framtid där vi människor fortfarande får plats och kan leva.
Vi kan bättre än så här. Därför måste vi prata om den där radikala omställningen. Därför behöver vi entreprenörer och människor och nya idéer.
Företagare For Future
Kom och diskutera framtidens cirkulära affärsmodeller med oss.
Var med och utveckla helt nya idéer.
Fredagar mellan klockan 15 och 17. Stortorget, Örebro, Vid Rådhuset.
