Författare: fredrikwelander

Publicerat

re:think och fokus på hållbar idé- och affärsutveckling

Nu har vi startat det publika arbetet i ett stort, fint och angeläget program vi är en del av. Zinkgruvan re:think är ett program där vi kommer att hjälpa människor att utveckla hållbara idéer och företag.

Idag hade vi premiär i Askersund där vi samlade och lyssnade på kloka och kunniga människor som står bakom det här programmet, men också entreprenörer som inspirerade oss med sina berättelser. Sara höll en inspirationsföreläsning om hållbar utveckling och hållbarhetsmålen i Agenda 2030, men också en tydlig förklaring till varför vi behöver hållbara affärsidéer. Nu.

Bakom programmet står Zinkgruvan Mining, Drivhuset och Alfred Nobel Science Park. På programmets hemsida beskrivs innehållet så här:

”I det här programmet fokuserar vi på att hitta människor som vill utveckla hållbara idéer som kan skapa affärs- och samhällsnytta på kort och lång sikt.

[…]

Det övergripande syftet med programmet är att bidra till en stärkt och breddad ekonomisk utveckling i regionen, präglad av socialt och miljömässigt hållbara innovationer.

I fyra steg ska programmet fokusera på att öppna upp nya vägar till entreprenörskap och intraprenörskap. Det görs genom att stärka unga entreprenörer, bidra till positiva attityder till entreprenörskap och företagande, underlätta integration av nyanlända samt genom att öka kunskapen om de globala och lokala hållbarhetsutmaningarna.”

Bronner & Bronner kommer att bistå i programmet som utbildare, samtalsledare och föreläsare. Just nu är vi på turné och gör fyra större workshops på fyra orter.

19 mars Askersund
21 mars Hallsberg
26 mars Laxå
28 mars Örebro

Så startar vi. Sedan kommer vi att utbilda 40 människor i två parallella processer innan det är dags för pitchar, promotionevent och ett acceleratorprogram.

Det här kommer att sysselsätta oss i många och roliga timmar under det kommande halvåret. Vi tycker att det är angeläget att få vara med och bidra till att bra och hållbara idéer utvecklas. Framtiden har – som vi alla vet – bara plats för hållbara affärsidéer. Om vi ska få fram dessa, då behöver vi fler människor som är med och utvecklar dem.

Överallt. Och hela tiden.

Publicerat

Fredagssamtal 3: Tvåsamheten eller separationen

Borde inte fler skiljas egentligen? Eller ger vi upp för lätt? Varför är det så svårt att leva tillsammans? Vad förväntar vi oss av tvåsamheten, och när vet vi att det är dags att lämna den? Är det kanske så att individualismen håller på att avliva tvåsamheten?
Eller har vi för höga krav på vad tvåsamheten ska ge oss när vi inte längre har en större flock omkring oss?

Det finns människor som lever hela sina liv tillsammans med en enda partner. Någon träffar sitt livs kärlek mitt i livet och hittar hem. Samtidigt blir någon annan lämnad ensam kvar. Andra är ensamma hela livet. Normerna är starka kring paret.

I det tredje fredagssamtalet vill vi mötas i tankar om kärlek, föräldraskap, samhörighet, vardag, passion, rastlöshet, trygghet, konflikter, jämställdhet, förälskelse och vänskap. Allt det där som på olika sätt påverkar oss i tvåsamheten. Och det som kan få oss att lämna den.

Tid:
Fredag 5 april
Klockan 11.30-13.30

Plats:
Hos Bronner & Bronner
Trädgårdsgatan 18, Örebro

Vill du vara med i det här fredagssamtalet?
Anmälan via mail till osa@bronnerbronner.se senast 29 mars. Vi kommer att välkomna sex gäster till samtalet, som hålls vid vårt matbord. Gästerna bjuds på vegetarisk soppa och bröd.

Läs mer om tanken bakom fredagssamtalet här.

Publicerat

I huvudet på: människor

Nu börjar vi produktionen av en serie samtal där jag ska möta entreprenörer och företagare i Huddinge. Det är Arena Huddinge är uppdragsgivare. I några år har jag lett frukostmöten för företagare, politiker, beslutsfattare och investerare i Huddinge. Där har jag mött mängder av intressanta människor, men formatet är snabbt och jag har börjat längta efter att få fördjupa de samtalen.

Nu gör vi det. Jag kommer att söka upp människor i Huddinge som driver företag och utvecklar nya idéer. För att ta reda på vilka de är, vad som driver dem och hur de ser på framtiden. Samtal som får ta lite tid och hitta den form de behöver för att landa i dokumentära berättelser i bild, text och ljud.

Det är dags att ta sig in i huvudet på intressanta människor. För att skapa fler idéer i den där korsningen mellan affärsnytta och samhällsnytta som Arena Huddinge etablerat.

När människor möts händer bra saker. Så det är bra när idéer sprids. Släpps i vår på Arena Huddinges hemsida och i de sociala kanalerna.

/Fredrik Bronner

Publicerat

Förbereder fredagssamtal

Den här fredagen sitter jag på ett tåg mellan Malmö och Örebro. Nästa fredag kommer Sara och jag att duka bordet för ett nytt fredagssamtal. Det känns fint att intresset är så stort redan nu inför det andra samtalet. Fler vill vara med än vi har plats för. Många är nyfikna och vi har fått förfrågningar att göra detta i fler städer.

Det är bra. Jag tror att många av oss har ett starkt behov av att få stanna upp i lite djupare samtal. Där vi lyssnar och respekterar varandra och vågar prata om lite svårare saker.

Om en vecka pratar vi om döden med en grupp människor som har olika bakgrunder och perspektiv. Nu får vi börja tänka på allvar kring vilken soppa vi ska göra. Döden kräver sin soppa nämligen.

/Fredrik

Publicerat

Att processa ljud kanske dödar kultur och förståelse

Hemma på min gata i stan.
I tunnelbanan.
På tåget.
I bilar och på cyklar.

Människorna i hörlurar. Fler människor lyssnar på mer musik än någonsin. Eller ljudböcker. Eller poddar. Det borde väl vara bra. Om fler människor lyssnar på mer musik, fler berättelser och nya samtal kan väl inget vara dåligt med det? Men, allt fler röster höjs. Funderingar kring vad denna ökade kvantitet i konsumtionen av ljud faktiskt berättar om vår samtid. Har den överhuvudtaget något med kvalitet att göra? Denna fixering vid hörlurar. Som reducerar brus, stänger ute omvärlden och isolerar. Som hjälper oss att slippa ha kontakt med andra människor i det offentliga rummet. Vad gör den med vår lyssning?

Jag tror att allt fler människor processar ljud, snarare än lyssnar aktivt på något de tycker om. Alltså använder ljud för att stänga omvärlden ute (eller för att kliva in i en egen specialdesignad verklighet). Istället för att lyssna på naturens egna ljud under långpasset i terrängen så betar jag av 2-3 avsnitt av favoritpodden. Eller den där aggressiva spellistan som höjer min upplevelse av pulsen och stegen. Samma sak under mina stressade promenader mellan möten. Ljuden får mig att fokusera. Inåt kanske. Men allt oftare undrar jag på vad.

Frågan är hur många som ens lyssnar på något annat än brusreduceringen?

Just nu föreläser jag för blivande musikproducenter på väg ut i arbetsliv och entreprenörskap. De är under avslut på en akademisk utbildning vid ett svenskt universitet. Vi diskuterar konstnärsskapet och kreativiteten. För en tid sedan åt jag lunch med en av deras lärare. En person som också forskat om musik och kultur. Vi diskuterade automatiskt låtskrivande. Att Siri, Google Assistant och Alexa om några år kommer att göra musik anpassad för oss i realtid. Algoritmer lär redan finnas. Apple behöver bara analysera min lyssning (som de borde ha koll på efter en närmare 20 år lång kundrelation). Tekniskt är det möjligt. Jag tror också att många kommer att älska det. Men, jag undrar hur stort eller litet utrymmet för människans skapande kommer att vara i framtiden. Studenterna jag jobbar med just nu är redan anmärkningsvärda och kreativa. Okända? Kanske. Men icke desto mindre skapar de musik som berör.

Jag tror att vi behöver fler av deras sort. De där som behöver berätta något. Med hjälp av musik. Något som vi kan relatera till och beröras av. Toner och ord som tar tag i oss på djupet, snarare än processas. för att skapa ett brus som tar bort omgivningen.

Kommer algoritmerna kunna göra samma sak? De kan nog skapa ljud som stänger människor ute, men kan de skapa musik som berör mig? Jag är inte säker på att jag vill veta. Jag börjar få nog av hörlurar, skärmar och människor som inte går att nå, trots att de står mitt emot mig. Hela tiden.

Så nu tar jag av mig mina hörlurar. Jag har valt att leva i staden eftersom jag tror att jag vill ha människor runt om mig. Då är det jättedumt att stänga dem ute. Jag älskar musik och vill att människor som skriver den ska fortsätta att göra det. Jag behöver den för att bli förbannad på löpbandet och orka. Eller när jag diskar, saknar min älskade eller har ont i magen. Men, jag behöver den inte för att processa ljud som ska hjälpa mig att bygga min bubbla starkare. Om jag aldrig lyssnar på andra kommer jag få svårt att förstå varför världen ser ut som den gör.

Vi hörs.

/Fredrik Bronner

(Men jo, jag kommer fortfarande ligga hemma i soffan med mina gamla tyska superlurar när jag vill lyssna på något anmärkningsvärt bra. Som lager av stråkar eller finstämt piano. När jag verkligen behöver avskärma mig för att höra. Det sker i ensamhet.)

Publicerat

Fredagssamtalet, del 2: Döden

Allt fler svenskar begravs utan att det är en enda anhörig närvarande. På begravningsbyrån sitter familjen och bläddrar i sin kalender och har svårt att hitta en lämplig tid för begravning mellan jobbresor och åtaganden. Varför är så många för upptagna för att begrava sina döda? Vilken plats har egentligen döden i våra liv idag? Är du rädd för döden? Är du rädd för att prata om den?

Tid:
Fredag 1 mars
Klockan 11.30-13.30

Plats:
Hos Bronner & Bronner
Trädgårdsgatan 18, Örebro

Vill du vara med i det här fredagssamtalet?
Anmälan via mail till osa@bronnerbronner.se senast 22 februari. Vi kommer att välkomna sex gäster till samtalet, som hålls vid vårt matbord. Gästerna bjuds på vegetarisk soppa och bröd.

Läs mer om tanken bakom fredagssamtalet här.

Publicerat

Ett fint samtal om att samtala

Vi har avslutat det första fredagssamtalet. Sju personer delade en måltid hos oss idag och möttes i ett fint samtal. Just idag handlade det samtalet om just det…. att samtala. Det var länge sedan två timmar gick så fort. Samtalet blev öppet och förtroendefullt. Människor som i sina liv är vana att möta människor på i yrke och som sig själva delade ord och lyssning med varandra.

Känslan av att vara med i ett riktigt samtal var skön. Det är inte så svårt ändå. När vi är närvarande, lyssna och är intresserade flyter samtalet på. Vi människor som lever i ett högt tempo, statusuppdateringar och snabba dialoger med många olika människor i skärmen hela tiden…. vi behöver en motkraft. Någon slags riktning och kurs där vi påminner oss själva om (och hjälper andra att förstå) att mötas och faktiskt samtala.

Allt god utveckling börjar i samtalet. Så det kändes skönt att få insikt i att det finns skolor där samtal och teknik för samtal faktiskt ligger i profilen. Och att vi är ganska bra på det när vi faktiskt vill.

Två tydliga saker tog vi med oss idag. Vi vill bryta igenom ytan och få till riktiga samtal genom att gå förbi kallpratet och våga ställa riktiga frågor. Och vi vill också göra motstånd mot dåliga samtal, där intresset inte är ömsesidigt. Men framför allt, vi vill mötas i fler samtal. Så vi fortsätter med fredagssamtalen. Nästa gång pratar vi om döden. Det känns fint det också.


Publicerat

Orden räcker inte till

Jag har arbetat med kommunikation professionellt i hela mitt yrkesliv. På olika sätt. Operativt som fotograf och formgivare, mer strategiskt som projektledare och just strateg. Med åren har det smugit sig in någon slags insikt om att kommunikationsarbetet i allt högre grad går ut på att hålla just kommunikationen igång. Det gör att vi utvecklar nya kanaler, nya plattformar och ny teknik för att nå ut. Eftersom de gamla fylls upp av så många budskap att de svämmar över.

Kort sagt, vi spammar sönder världen. Så vi hittar på nya sätt att nå ut. Ett av dem är att vi gått vilse i det här med unikitet. ALLT ska vara sensationellt, unikt och tidsbegränsat. Som reklambudskap. Ibland blir det så tydligt. Som i den här lilla memen jag fick i mitt Facebook-flöde nu på morgonen. Den sammanfattar allt. Det är en #10yeasrchallenge. Bara en sån sak.

Vi kanske borde kunna bättre.

/Fredrik

Publicerat

Vi presenterar det första fredagssamtalet: Varför lyssnar ingen när jag talar?

Nu lanserar vi i all enkelhet något nytt. Eller tar tillbaka något gammalt. Vi presenterar: Fredagssamtalet.

Fredag 1 februari
Klockan 11.30-13.30

Den här gången handlar det om själva samtalet. Varför lyssnar ingen när jag talar längre? Hör ni mig när ni tittar i mobilen under mötet? När slutade vi att bygga vidare på det andra säger? Hur tar vi tillbaka det goda samtalet? Vad förlorar vi när vi slutar lyssna på varandra – i sovrummet, vid matbordet, på jobbet och i riksdagen?

Vill du vara med i det här fredagssamtalet?
Anmälan via mail till osa@bronnerbronner.se senast 28 januari. Vi kommer att välkomna sex gäster till samtalet, som hålls vid vårt matbord. Gästerna bjuds på vegetarisk soppa och bröd.

Läs mer om tanken bakom fredagssamtalet här.

Publicerat

Utbildar och examinerar

Idag har jag suttit i en studio på en musikhögskola vid ett universitet och lyssnat på originalverk. Eller enklare uttryckt… jag har fått förmånen att sitta ned i en panel och lyssna på låtar skrivna av studenter på ett musikproduktionsprogram. Studenter jag ska undervisa under början av året. De läser sista terminen och jag ska hjälpa dem att ta sitt konstnärsskap till omvärlden och marknaden. Inspirera och hjälpa dem att förstå entreprenörskapets vägar i kulturen. Det kommer att bli fint.

Idag fick jag hoppa in i en panel för att examinarera deras sista kurser från föregående termin. Blev uppriktigt omskakad av all talang och hantverksskicklighet de här producenterna redan visar. Det är något väldigt speciellt med skapande människor. Att jag får bidra i deras utbildning är givande.

/Fredrik

Drivs med WordPress